september 22, 2018 Uncategorized 0

Om du någonsin har suttit på en westernhäst, i en westernsadel utomhus på en Quarterhäst, så har du förmodligen varit med om något fantastiskt. Efter många år på vanliga ridskolor så testade jag själv på att rida på en westernhäst, något som absolut har blivit ett minne för livet.

Det var egentligen inte så enkelt som att jag hyrde en häst, eller åkte till en äventyrsgård med westernridning, utan det var en del av den prao som alla niondeklassare får pröva på. Det var länge sedan nu, men minnet finns kvar som en varm känsla. Många westerngårdar finns på landsbygden, och det är ganska lätt att ta ett flyg mellan Stockholm och Östersund för att ta sig närmre dit westerngårdarna finns. Precis som på tv så kan man själv få uppleva den häftiga känslan av att rida.

På stallet jag praoade på, var det mycket mockande, faktum är att det var den vanligaste arbetsuppgiften. Den andra arbetsuppgiften var att sköta om hästarna och utrustningen, putsa sadlar och ge hästarna hö och betfor och annat som jag säkert glömt bort namnet på. Men på fredagen, när eftermiddagen kom, så kom också belöningen och det var att jag fick sitta upp på en av Quarterhästarna på gården.

Mitt första intryck av Quarterhästarna var att de var väldigt stora. Jag tyckte också att sadlarna var väldigt vackra, och mer stabila, av läder med vackra utarbetade detaljer. Sadeln är större, och har en knopp längst fram som är användbar som stöd, handtag och att fästa rep eller tyglar i. Westernridningen skiljer sig också markant från vanlig dressyrridning på så vis att hästen inte har något betsel i munnen, utan endast en enkel grimma som ger kontakt mellan hästens huvud och ryttaren.

Jag fick inte bara en känsla utan också konkreta bevis på att här var det min kropp, min balans och mina ben och min röst som spelade roll. Hästen var otroligt lyhörd, och kunde höra sådant som jag nog inte ens var medveten om själv! Ett kyssljud i luften betydde galopp, ett annat ljud betydde ”tvärbromsa”. Till min skräckblandade förtjusning verkade hästen ha lättare för att höra galopp-signalen än broms-signalen… ända tills jag fick till exakt rätt kommando, då hästen tvärstannade så att dammet yrde. Då var det tur att jag hade den stabila westernsadeln, och de långa stigbyglarna, och att balansen var välkoordinerad för tillfället!

Så vill du uppleva ridning utöver det vanliga, testa på westernridning!